Hemma från Arvika i söndags. Börjar sakta men säkert förvandlas till människa igen. Det där med för lite sömn flera nätter i rad + alkohol sätter sina spår. Onekligen. Dock så var det en hyffsat lugn festival så det är inte så farligt.

Jävligt värt att bo på den nya campingen (”Viksgårdscampingen”) och slippa all lera och skitlukt. Riktigt schysst med DJ-tältet som WESC hade på våran camping också. Många schyssta DJ-set hann jag se och dansa till.

Bästa akten? Helt klart Santogold. Helt ohotat. Jag blev frälst.

Sämsta akten? Depeche Mode, utan tvekan. Loja, tråkiga och allmänt beiga.

Satt precis och läste DN På Stan. Läste intervjun med Lisa Milberg, sångerska i The Concretes. Hon lyckades nog sammanfatta vad vinterångest är bättre än vad jag någonsin kommer kunna göra:

“Värsta Stockholmsupplevelsen?
- Någon av de där vintrarna som aldrig tar slut, när kylan är helt orimlig, när solen går ner en kvart efter att den gått upp och de stackare som måste ge sig ut stryker omkring som halvt fastfrusna, jämrande skuggfigurer, på väg till nån kvartersakut eller nåt annat deppigt. Jag tycker verkligen man ser hur livet sakta pyser ur folk när januari börjar lida mot sitt slut. Alla pengar har gått till julklappar och det inte finns någon som helst antydan på att solen någonsin kommer återvända. Jag blir helt knäckt bara jag tänker på det.”

Intervjun i sin helhet: http://www.pastan.nu/merpastan/veckans-lantis-lisa-milberg-1.907167

Med det i färskt minne tänker jag lätt lämna datorn och gå ut i solen igen.

• BROWSE / IN TIMELINE
• « En coffin.
• » Regn, rusk och dagens låt

• BROWSE / IN Allmänt
• « En coffin.
• » Regn, rusk och dagens låt

• RELATED / YOU MIGHT FIND THESE INTERESTING
No related posts