//
- R.I.P. Johan Florell 1985 - 2009
En till barndomskompis som gått bort, alldeles för ung, alldeles för tidigt. En av Sveriges bästa skateboardåkare och i synnerhet en otroligt sympatisk och god människa.Jag och otroligt många fler kommer aldrig glömma dig Johan..
- Regn, rusk och dagens låt
Jävlar vilket regnoväder som rådde under min biltur hem från jobbet. Det kändes ungefär som att jag skulle få vattenplaning varje gång jag behövde byta fil. Lite trist väder ute, men man får väl passa på att göra andra saker såsom att kanske varva ett tv-spel, ha tvättstuga eller varför inte dricka en eller två öl. Eller alltihop på en och samma gång. Simultankapacitet är det nya svarta.
Dagens låt: Dark end of the Street. Personligen så tycker jag Percy Sledges version är helt fenomenalt klockren (finns på Spotify, direktlänk här), men originalet av James Carr går heller inte av för hackor. Hittade bara James Carrs version i ‘bra’ kvalité på tuben. Så för dom som inte har Spotify (om det finns några kvar som inte har det vill säga) kommer här James Carrs version. Enjoy:
- Arvika
Hemma från Arvika i söndags. Börjar sakta men säkert förvandlas till människa igen. Det där med för lite sömn flera nätter i rad + alkohol sätter sina spår. Onekligen. Dock så var det en hyffsat lugn festival så det är inte så farligt.
Jävligt värt att bo på den nya campingen (”Viksgårdscampingen”) och slippa all lera och skitlukt. Riktigt schysst med DJ-tältet som WESC hade på våran camping också. Många schyssta DJ-set hann jag se och dansa till.
Bästa akten? Helt klart Santogold. Helt ohotat. Jag blev frälst.
Sämsta akten? Depeche Mode, utan tvekan. Loja, tråkiga och allmänt beiga.
Satt precis och läste DN På Stan. Läste intervjun med Lisa Milberg, sångerska i The Concretes. Hon lyckades nog sammanfatta vad vinterångest är bättre än vad jag någonsin kommer kunna göra:
“Värsta Stockholmsupplevelsen?
- Någon av de där vintrarna som aldrig tar slut, när kylan är helt orimlig, när solen går ner en kvart efter att den gått upp och de stackare som måste ge sig ut stryker omkring som halvt fastfrusna, jämrande skuggfigurer, på väg till nån kvartersakut eller nåt annat deppigt. Jag tycker verkligen man ser hur livet sakta pyser ur folk när januari börjar lida mot sitt slut. Alla pengar har gått till julklappar och det inte finns någon som helst antydan på att solen någonsin kommer återvända. Jag blir helt knäckt bara jag tänker på det.”Intervjun i sin helhet: http://www.pastan.nu/merpastan/veckans-lantis-lisa-milberg-1.907167
Med det i färskt minne tänker jag lätt lämna datorn och gå ut i solen igen.
- En coffin.
Vrooom! (http://ettgifliv.blogspot.com/)
- Hallå.
Har (uppenbarligen) inte bloggat på ett tag nu. Tappade tråden över vad jag skulle skriva, så from nu så tänkte jag istället skriva om vad som helst som faller mig in.
Idag börjar jag med en ny grej hursomhelst. Inget avancerat utan så pass enkelt som dagens låt eller vad man ska kalla det.
Nicolette Larsons cover på Neil Youngs “Lotta Love”.
För den som föredrar Spotify finns den här: http://open.spotify.com/track/2bS2tETCzUmjALnXEvhOGo
- Beyond here lies nothin’
OK, sista tjatet om Dylan nu då.
Den som vill kan idag och endast idag ladda ner den nya låten Beyond here lies nothin’ från nya skivan Together Through Life som officiellt släpps 27:e/28:e April.
För att ladda ner nya låten, gå in på officiella hemsidan:
- Bob Dylan, Globen
Sent ska syndaren vakna. Nädå. Jag får skylla på en efterhängsen förkylning som hade den mindre goda förmågan att göra sig till minnes direkt efter två fullspäckade Dylandagar, med konserter och okej, en och annan pivo.
Den här traditionen Dylan fått med två konserter på raken i Stockholm får gärna fortsätta. Man hamnar i ett visst verklighetsfrånvarande läge under dessa 48 timmar då allt kretsar runt denna 67-åring från Minnesota. Inte mig emot, inte alls.Nåja, till konserten då. Med Berns i ryggen och det starka faktumet att ljudet brukar vara fruktansvärt dåligt på Globen så hade jag väl inga enorma förväntningar på själva konserten. Det som däremot talade för en trevlig upplevelse var nog den utstrålning och inspiration Bob gav på Berns.
Och ja, det blev faktiskt riktigt bra på Globen. Satan vad bra det var stundtals vågar jag säga. Till och med ljudet var bra, iallafall från min plats.Första höjdpunkten var när Bob kliver fram till gitarren i Lay, lady, lay. Kanske inte exakt lika vasst som när han gjorde den på Debaser 2007 men det var andra omständigheter.
På efterföljande Tangled up in blue strosade han tillbaka till sin Korg och gjorde nog ingen besviken.
Men när Don Herron (som för övrigt är med i det alternativa countrybandet BR549) drog på sig banjon till High Water (for Charlie Patton) fick jag gåshud. Vilken extremt bra genomförd låt. Vilken feeling! Både från Bobs och bandets sida och då i synnerhet av den redan nämnde Don Herron.Andra höjdpunkter var helt klart Love Sick, Make You Feel My Love, den otroligt ovanliga i livesammanhang One More Cup Of Coffee och så gillade jag avslutningen med Blowin’ In The Wind i en lite annorlunda version.
Slängde ihop setlisten från konserten på Spotify för den som vill lyssna. Finns här: http://www.specifyspot.com/?l=417 bland några andra playlists som jag gjort.
- Setlist, Globen:
# Rainy Day Women # 12 & 35
# Lay, Lady, Lay
# Tangled Up In Blue
# Chimes Of Freedom
# High Water (for Charlie Patton)
# Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
# Love Sick
# Desolation Row
# Rollin’ And Tumblin’
# Make You Feel My Love
# Highway 61 Revisited
# One More Cup Of Coffee (Valley Below)
# Thunder On The Mountain
# Like A Rolling Stone
- Extranummer
# All Along The Watchtower
# Spirit On The Water
# Blowin’ In The Wind
- Bob Dylan, Berns.
Ja, då var Bernskonserten slut. Den andra intima konserten i Sverige på två år. Och den vanan Dylan skaffat sig får han gärna fortsätta med till den dagen då Neverending tour tar slut (och den dagen vill jag ju helst inte prata om då dom flesta kan förstå vad det betyder om man sätter A till B). Bandet han hade med sig såg ut att vara det gamla vanliga bortsett från en ny gitarrist.
Precis som på Medisspelningen, så inledde han konserten med Most likely you go your way (and I’ll go mine), fast den här gången utan Dylan på gitarr.
Som alltid när det kommer till Bob så har jag oerhört svårt att försöka lägga någon objektiv analys. Det blir så emotionellt och subjektivt. Men för att droppa några av låtarna från igår som jag tycker var bäst så skulle jag nog säga Señor (Tales Of Yankee Power), Tryin’ to get to heaven (fantastiskt munspelssolo och sån grym feeling genom hela låten) och Summer Days.
När Dylan satte igång absolut sista låten för kvällen som var Forever young blev jag lite känslosam. Jag fick plötsligt den otroligt obekväma känslan av att det här kan vara slutstationen. Slutet på en era. Det var bara en magkänsla jag fick. Jag hoppas verkligen den inte stämmer.
Jag hoppas snarare på att Bob står på ännu en intim scen i Stockholm 2012 för att fira 50 år som aktiv artist, poet, konstnär och legend.Jag slängde ihop en Spotifyplaylist med gårdagens setlist här för den som vill lyssna: http://open.spotify.com/user/peopleman/playlist/3kZnDmUhZUYHBwVFzsbdn5
- Setlist, Berns
# Most Likely You Go Your Way (And I’ll Go Mine)
# Señor (Tales Of Yankee Power)
# I’ll Be Your Baby Tonight
# Stuck Inside Of Mobile With The Memphis Blues Again
# Tryin’ To Get To Heaven
# Things Have Changed
# Watching The River Flow
# Blind Willie McTell
# I Don’t Believe You (She Acts Like We Never Have Met)
# I Believe In You
# Honest With Me
# Billy 1
# Summer Days
# All Along The Watchtower
- Extranummer
# Cry A While
# Like A Rolling Stone
# Forever Young
- Bob Dylan på Berns.
Efter att ha legat sjuk sen i torsdags och bl a missat lite jobb så känner jag mig friskare idag. Bara lite täppt och så, men det är väl ett ganska vanligt stadie den här årstiden. Och vilken tur att jag tillfrisknat till just idag då det är dagen med stort D.
Bob Dylan på Berns om knappt åtta timmar. Jag börjar nästan känna mig lite spänd. För knappt två år sedan så var det Dylan på Debaser Medis som gällde. Det var en fantastisk konsert. Ska bli jävligt kul och se hur denna blir och i synnerhet vad det blir för låtlista.
Låtar som jag spontant gärna skulle höra är: I and I, Dignity, Born in Time, Most Likely You Go Your Way and I’ll Go Mine (som han f.ö. inledde spelningen på Debaser Medis med och det var grymt) och gärna något spår från Shot of Love.
Om man ska se till hur hans röst är idag så tror jag att dessa spår skulle kunna vara riktigt schyssta och se just live.
Bjuder på ett kanske lite ovanligt Dylanklipp från Donn Alan Pennebakers 65 Revisited:
Jag måste också bjuda på ett av mina absoluta favoritklipp med Dylan från världens bästa konsertfilm The Last Waltz. Gåshud:
- Torsdag
IKEA räddar SAAB.. Ehe ehe hehe. (länk)Roliga länkar på Buzz idag/igår. Den ovan och den här: http://stalinvsmartians.com/en/index.html
Fyra engelska lag vidare till kvartsfinalen i CL. På papperet känns det som att det är sju lag som drömmer våta drömmar om att få Porto i kvarten och helst av allt slippa allt annat motstånd.
Och på tal om Inter (och detta eviga jävla tjat om Zlatan i varje artikel man slår upp angående CL), så skulle jag lätt vilja påstå att det är ett av Europas mest överskattade lag.
Dom håller inte i Europa och det känns som att den enskilt största anledningen till att dom vinner i ligan är brist på konkurrens. Dvs underpresterade konkurrenter.
Säger fortfarande Bayern München - Manchester United i final. Tror Barcelona slarvar bort sig och det bäddar för ett tysk-engelskt möte.
